den stora frågan. 395 En sådan konflikt af den mest genomgripande betydelse tog sin början föga mer än en månad efter det Topelius hösten 1842 lämnat hemmet. Vi ha redan tidigare sett huru pietismen hade vunnit rätt mycket fotfäste i Nykarlebytrakten och huru den vållat ofrid inom familjer där några, men icke alla, hyllade denna riktning. Stadens »societé» hade emellertid till allra största delen förblifvit utanför inverkan af denna rörelse; att några handelsbokhållare och deras vederlikar blefvo »väckta» betydde ej så mycket. Men den stora andliga strömningen hade på orten en af sina mest framstående målsmän, N. G. Malmberg, hvilken senare halfåret 1842 var kapellansadjunkt i Nykarleby. Han förkunnade ordet med kraft, och man åhörde honom gärna, tagande till godo hvad man gillade och lämnande det öfriga därhän. Ännu den 20 september 1842 berättar sålunda doktorinnan Topelius, att hon hört en vacker predikan af Malmberg. Emellertid voro dock förhållandena i den lilla staden i vissa afseenden gynnsamma för spridningen af pietismen äfven till personer af öfverklassen, särskildt dennas kvinnliga medlemmar. Vi minnas huru Topelius redan flere år förut funnit sällskapslifvet i hemstaden ytligt och tomt. Samma känsla kunde då lätt uppstå hos andra, särskildt hos dem, hvilka ej med några hj ärtetrådar voro fästa vid detta lif, d. v. s. ej hade utsikt att under deltagande däri få vara tillsammans med någon som man särskildt intresserade sig för. Och äfven det enformiga lifvet i hemmen erbjöd många stunder af tomhet för dem som ej voro strängt upptagna af det dagliga arbetet för lifvets bärgning och ej heller med starkare intresse omfattade