4-00 brytningar. litteratur eller musik, de enda ideella syften man vid denna tid i hemmen visste af. Allt detta kunde verka en känsla af motsats mellan »världen» och hjärtats djupare, om ock dittills blott oklart kända behof. Och om då en kraftig och varm ordets förkunnare starkt betonade just denna motsats, så väckte detta lätt genklang, särskildt i ett kvinnohjärta. Härtill kom ytterligare, att vid det rådande patriarkaliska förhållandet till tjenstefolket — för hvilket det låg ännu närmare att råka i motsatsförhållande till »världen», representerad af herrskapsfolkets nöjeslif — en »omvänd» tjenarinna lätteligen kunde, likasom hon säkert i regeln gärna ville, inverka på sin fru eller mamsell, i afsikt att få äfven dem »frälsta». Så förefaller det för betraktaren, på det afstånd en tidslängd af sjuttio år ställer honom, rätt förklarligt, att Topelius i oktober 1842 fick mottaga underrättelse om att hans syster blifvit »väckt», eller åtminstone var på väg därtill. Hon hade begynt läsa jungfru Gretas andeliga böcker, sällskapade med Sophie Fonselius och ville besöka Malmberg för att tala med honom om sin salighet. Modern tog saken genast från början med upphöjd fördragsamhet, om ock ej utan oro. Hon skrifver nämligen (oktober 1842): »Jag lägger visst inga hinder i vägen, men ogärna skulle jag se henne bli så sekterisk, som de här är en stor del, och så fördömande. Rysligt vore det att veta sig fördömd af sina egna barn, som så många föräldrar här fått höra; men åtminstone skall ni ej få skäl att förebrå mig att jag hindrat er, fast jag ej kunnat leda er som jag bort. Gud hjälpe och styre allt till det bästa.»