4-00 brytningar. in till fru Backman, visst räcker det till. Hon är stark motståndare, och Tur din och hon komma väl öfverens i denna enda punkt. Från dem får vi höra alla historier som är i omlopp, den ena tokigare än den andra. Jag skulle ej önska att Sophie fick höra allt strunt, men det tyckes vara en njutning att få berätta . . Jag vet ej bättre än vi kommer nästa vinter och bor med dig i Helsingfors, så slipper jag det bråket. Mitt lynne är dåligt, jag har ej sömn, jag tål ingenting. Jag är ej ledsen på Sophie, men jag är nedslagen till sinnes — kanske det blir bättre när du kommer hem, om jag lefver till dess. Godnatt, min gosse, sof du godt och dröm äfven om din mamma.» Den 26 januari säger sig modern vara »nu igen lugnare till sinnes, ända tills något nytt inträffar, och jag är alltid beredd på nya händelser.» Också var denna vinter äfven i annat afseende pröfvande för hennes släktkära sinne. Svåger Iyithén, som tidigare på vintern haft ett slaganfall, fick sina affärer så i oordning, att han måste göra konkurs. Så mycket mera skärande verkar då kontrasten mot de öfriga stadsboarnes nöjeslif. Så skrifver hon den 5 mars 1843: »Intet tror jag att det är bedröfligt för andra i vår goda stad, än för dem som olyckan drabbat. De andra roar sig godt: ett stort sällskap var ju till Jacobstad på bal och sen fullt hus fettisdagen här på dans. Kudnäs-borna bara, de sitter hem och går blott nångång till Iyithéns och i kyrkan.» Men samtidigt kommer moster Iyithén från Gamlakarleby på besök till Kudnäs. Hon var en gladlynt gumma, hvilken äfven Zachris fann mycket nöje i att språka med. Nu är hon dock ej sig rätt lik, och doktorin-