4-00 brytningar. »Här är mycket förändradt i det sociala lifvet sedan du reste härifrån, ehuru du redan säkert märkt några symptomer till den förestående crisis. Hvad därmed är vunnit, kan ännu ej skönjas, men frid är det icke. Partier inom partier, ett lurande och spionerande af sin nästas tänkesätt, ord och gärningar, disputerande och allmän otrefnad, sådant har jag tyckt utgöra närvarande caracte-ren af vårt förut rätt trefliga sällskapslif. Skulle du ändock besluta dig att på nya året göra en skuttresa hit, så tag med dig åtminstone ett dussin gardesfändrikar, jag menar lifslefvande, sådana som kunna skrufva om hufvuden på våra unga damer.» Att verkligen nöjeslifvet rönt ett starkt inftytande af den rådande meningsolikheten, det bekräftas äfven af följande ord i ett samtidigt bref från Emilie: »I söndags på vår dans, då var det först [= ändtligen] ledsamt. Du kan aldrig föreställa dig en sådan dans. Det låg en dysterhet öfver alla, som hvar och en sökte dölja under glädjens masque, men man såg då också att det endast var en tillgjord glädje. Holstius gjorde allt för att ge dansen lif, men bara rörliga dockor dansade där. Malmberg predikade på förrn. — visst inte emot dans, men ändå om syndiga nöjen på sabbathen. Hvart man gick då på balen, stod två och tre flickor tillsammans och talte alltid om samma ämne, om det stora andliga ämnet.» De sista orden angifva emellertid redan, att Emilie ser på saken med helt andra ögon än doktorn. Hon känner — alldeles som Zachris tidigare — en rätt stark sympati för dem som brutit med världen. »Nog tycker jag att det är rätt», skrifver hon vid jultiden, »j ag tycker de äro så lyckliga, som kommit riktigt till ljus i den