4-00 brytningar. stackars okunniga flicka; jag kunde ej ge ett ord till tröst — men bedja kunde jag. Jag bad om frid för henne — för min bästa vän näst dig — för min älskade barndomsvän, som vill öfverge mig. Jag bad så länge — ja åt dig kan jag säga det, fast Sophie inte visste och inte tror att jag kan' bedja.» — Iyika ödmjukt säger modern hösten 1843: »Sophie ber hälsa dig, hon har i dag varit till nattvarden och visst ock bedt Gud för oss. Gud hör hennes böner kanske bättre, fast nog tycker jag att jag af hjärtat ber för er — gör du det ock för din mamma.» Bägge sätta de sin lit till att Zachris skall kunna mer än de inverka på Sophie, åtminstone så att dennas hjärta ej söndras från dem. Modern tillsäger sonen flere gånger att ej svara henne på hvad hon berättat, men i stället ber hon honom skrifva så ofta han kan till systern. »Ser hon sig hos dig tillbakasatt, så får hennes lynne en svår stöt; hon håller så innerligt af dig, och du är hennes allt. Att du förstår henne, tröstar opp henne mången gång.» Zachris åter tror i början att systern snart skall bli mindre ytterlig. Han samtalar gärna med pietistiska kamrater och finner det »märkvärdigt att de mest aktningsvärda af dem förneka världen mera till orden än till lefvernet, ty om de nu ej råkat under deras första häftiga stridfulla omvändelsetid ådraga sig pietistnamnet, så skulle man ha bra svårt att skilja dem från andra människor af gudligt sinne och stilla lefverne. Det är också det som gör mig lugn för Sophie, att jag väntar också hos henne mycket af tidens försonande hand. Ty det är just det ännu osäkra och vacklande i sådana n3^omvändas tro, som gör dem så fientliga mot världen,