432 i hamn. vetenskap är ej historien! Älskar du den rätt mycket, Emilie? Det vore nästan lika roligt, som om vi båda tyckte rätt mycket om laxlåda. Jag märker ändå ett fel hos mig i mina historiska studier: jag har ej sinne för detaljen, för alla de små händelser, som tillsammans bilda de stora taflorna. Allt det där lilla bortfaller, och jag söker att sammanfatta taflan i en blick. Därför har jag litet bråksamt att få ihop en akademisk disputation, ty de gamla herrarna vilja ha en hisklig bisa med små noter, fulla med namn och citationer från den och den förf., den och* den sidan och den och den raden, så att jag ibland önskat det krimskramset för den och den.» Härtill svarar hon: »Du frågte om jag rätt mycket tycker om historien. Det gör jag, Zache, historien har alltid utgjort min mest omtyckta lecture. Men de större och viktigare händelser i staterna minns jag nästan mindre än de små, af någon individ verkade. Hvad det skall bli roligt att tillsammans med dig läsa historie framdeles i världen.» Läsningen har utan tvifvel hos henne — likasom hos så mången annan vid denna tid — inverkat mycket på brefstilen. Som vi ha sett, gaf äfven fadern redan tidigt anvisningar rörande brefformen, och dagboksskrifvandet utvecklade väl ock hennes stilkänsla och sinne för språkformen. Smådrag sådana som att hon ursäktar sig, då hon börjar med jag eller använder ids, visa att hon var medveten om huru hon skref, fastän hon ofta nog förklarar sig ej ha tid eller mod att läsa igenom brefvet; mottagaren får hoppa öfver felen. Men å andra sidan tvekar hon ej att använda ett uttryck sådant som »Håititihåit» och citerar gärna andras lustiga ordstäf; likaså berättar hon ibland små karakteristiska historier.