438 i hamn. »bädda och städa hvar morgon» — af en omusikalisk röst tämligen högt och ljudeligt i den för öfrigt tysta salen. Jaså! tänkte Milia och fortsatte till styckets slut. Kapten Lind gick sedan och frågte de converserande, som nu i en hast tvärtystnade, om de hade hört något? Jo bevars. Men jag tyckte herrskapet bara talte om damm och sopor.» Men i stället blir musiken henne till hjälp då hon skall uttrycka sina känslor för den älskade. Kort förut har hon skrifvit: »Skulle jag hålla mindre af dig, så vore jag säkert mycket mera glad. Men nu gå alla mina tankar och känslor i moll, det är behagligare — ja, mycket, mycket ljufvare än dur. Vet du, jag tycker i allmänhet mycket mer om moll än dur tonarter. Det är så vackert att höra ett gladt mollstycke, man kan på en gång gråta och skratta, då man hör ett sådant. (Jag kom på det kapitlet för att jag spelt i dag). Klock. 7. Det skulle bli mer om den saken, men jag blef afbruten, och nu kan jag ej fortsätta. Det mörknar, jag ser inte sv mera, men jag skrifver på fensterposten . . När jag nu läser igenom detta föregående, så har jag ju inte en gång sagt, att jag håller af dig i döden — och det måste ändå sägas en gång minst på hvar sida — tycker du inte så med? Å ja! Nå — jag håller af dig [ofvanför raden:] (p), jag tycker om dig (f), jag älskar dig (ff). Om det funnes ett språk i världen, på hvilket jag riktigt sant och tydligt kunde säga hur omätligt (ritard: — dolce) jag håller af dig, så skulle jag lära mig det, vore det än svårare och tråkigare än hebraiska. Men som jag tviflar på den saken, så får du nu så här ofullkomligt en aflägsen idée om det. (De där musika-