FÄSTEFOIyK. är det man kallat konstens religion. Man har drifvit missbruk därmed, men det är ändå en sanning, att lifvet äger mycket skönt och stort. Hedningarne sågo gudar i hvarje källa, i hvarje träd; det var vackert; men vi se en Gud i allt; Guds skugga genomvandrar lifvet i alla riktningar.» Äfven Emilies ritning och målning följer han med lifligt intresse. Han skrifver bland annat: »Din lilla pensel skall du ej glömma, det är en älskvärd konst, som gör din Zache glädje, liksom din musik. Jag hoppas vi framdeles få råd att låta dig ta timmar och bli snäll, ty din hand är ej utan anlag och du har öga för det täcka. Det gläder mig obeskrifligt, ej för talentens skull — ty den är blott en utsida hos människan och kan finnas hos rätt odrägliga varelser — utan just för det du håller af det vackra i lifvet och ha,r öga och öra för konst. Det är något som jag ibland med ledsnad saknat hos de bästa och annars älskvärdaste personer, och fast jag måste hålla obeskrifligt af dem, händer det ibland att mina tycken förhålla sig till deras som godmorgon! till yxskaft! Därföre, vet du Milla, kan jag riktigt tacka Gud, att jag har en flicka och en maka, som älskar hvad jag älskar och afskyr hvad jag afskyr — jag vet ej, kanske du likväl tycker om fisksoppa och meloner — och aldrig till mina tyckens gladaste godmorgon! niger så vänligt och svarar: tackarödmjukast, yxskaft! — När allt går omkring, äro vi båda tämligen skrala konstdomare, men efter Gud gett oss ett hjärta för det sköna, så må vi låta det klappa för allt ädelt, allt ljuft och täckt i konst och natur, utan att likväl nånsin falla in i det där känslo-pjunket, som förleder mången att himla och åbäka sig öfver ett kopparstick eller stormgråta på theatern åt en