- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Andra delen /
442

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442

i hamn.

kärlekssuckande tragedi. Därmed vill jag åter för ingen
del säga, att man bör göra våld på sin känsla, utan gärna
må den synas, endast den ej är tillgjord eller inbillad.
Jag disputerade nyligen med Franz Snellman om den
saken; han fann det högst otillständigt af en präst att
gråta på predikstolen och påstod att sådant alltid var
ovana eller tillgjordhet, helst prästen aldrig kunde just
på predikstolen finna något nytt och rörande i sina egna
ord, som han hemma genomtänkt och flere gånger läst.
Hellre kunde då en vacker tanke framlocka hans tårar
hemma vid skrif bor det. Men då misskände Franz det
lefvande föredragets makt, uttrycket, rösten, som gör
att man alltid med mycket varmare känsla hör ett
hjärtligt ord uttalas, än man läser det eller också skrifver det.
Jag har ej skrifvit någon predikan, men likväl åtskilligt
annat som gått från hjärta.t, och jag minns aldrig att jag
fällt en tår när jag nedskrifvit det; men ville jag läsa det
högt så innerligt som jag tänkt det, så svarar jag ej för
couraget.»

När hon sedan sänder honom sin första figurmålning,
två flickor, skyr han ej att säga sin mening äfven om
dess brister, dock på ett mycket älskvärdt sätt.
Skuggningen är, säger han, på några ställen för svag, »liksom
hade du ej haft hjärta att kasta skugga på två så
oskyldiga och täcka varelser. Men, goda Milla, utan skugga i
lifvet stiga inga dagrar fram; det hvita papperet är i sin
rena oskuld alldeles betydelselöst, det blir något först
därigenom att bläck eller tusch obarmhärtigt svärta
dess liljefärg. Därföre, min egen flicka, skall du ej anse
det för synd att bestå mera af det svarta — taflorna bli
annars som vissa romanhjältar, idel förträffligheter och
inga fel.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/2/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free