fästefodk. 447 bekymmer öfver de späda rosor i människohjärtat. Den som älskar rätt, uppå hans hjärta snögar ingen vinter. Låt oss älska hvarandra vår och höst och vinter och evigt!» Huru han öfverallt söker motsvarigheter dem emellan synes af följande (mars 1845): »Häromdagen sade Lina [Borgström] helt plötsligt till mig: Emili är sjuk. — Hvar har Lina hört det? frågade jag så häftigt, att flickan började skratta: Det är vår lilla Emili som har hvardagsfrossan. Men för mig finns blott en Emili i världen, och ogärna säger jag det dyra namnet om någon annan — det kan då vara ett barn, ty sådana höra ju himmelriket till. Håller du af små barn, Emili? Jag har märkt att du gör det — ett nytt tycke gemensamt. Jag kan sitta timtal och jollra och sjunga med Rosenkampffs lilla Augusta, som är 2 år och 3 månader — du skulle bli jaloux om du såge huru väl det är oss emellan — och det märkvärdiga är att ungen koketterar vid 2 \ år, gömmer sin lilla mun i förklädet när jag vill kyssa henne och ser ändå helt lycklig ut när jag tar gumman om nacken och tar ut en riktig smällkyss. Ja ja, den flicknaturen, det är märkvärdigt hvad sådant där är medfödt. Lilla Emili hos Borgströms kryper bakom sin mammas kjol och tittar tjugu gånger i minuten åt om jag skall se henne; och när jag säger: kom hit och ge mig en kyss, Emili, så håller hon båda händerna för mun och springer bakom förmaksdörren och tittar genom springan. Jaja, ni Evas döttrar, alla äro ni litet klipska. Kom hit och ge mig en kyss, Emili — du där, min flicka i månskenet vid fönstret! Ack du — skulle du springa bakom förmaksdörren, också du? Men du är stor flicka — och när man ett tu tre