482 i hamn. något drag af dig — dig måste jag återfinna öfverallt, i allt godt och allt vackert, min Emili, min enda goda och vackra brud!» Mot »stora världen» förhåller han sig lika afvärjande och ironisk som tidigare. På picknicker »ler han åt världens fåfänglighet». Om en bal hos Rosenkampffs heter det: »Nåderna lorgnettera på min obetydliga person för tidningens skull . . Man fann mig ej så impertinent som man väntat. Soupern var förträfflig.» En annan gång då han är ute, heter det: »Sällskapet var nobelt öfver ali beskrifning och lika ledsamt som nobelt», eller ytterligare: »Från den nobla världen förljudes ingenting annat än snufva och preference, slädpartin och pladder.» — Ibland berättar han små historier från denna värld. Så t. ex. hade en kavaljer bjudit upp till polka, och då damen förklarade sig ej kunna denna dans, svarade han: »Å det går alldeles som när man kastar hundvalpar i sjön, så kunna de nog simma.» Äfven kamratlifvet framstår ofta såsom föga värdt i förhållande till ett eget hem. Engång säger han: »Jag får lof att berätta dig huru jag just denna afton spelat bort några rubel på preference — det var i sanning styggt, ja trät! Sådana sparlakansläxor får du fullmakt in blanco att ge. Men det är så med detta så högt beprisade ungkarlslif. Stundom, när man suttit hela dagen inne (det gjorde jag i dag), blir aftonen lång då man är ensam. O att man då hade ett troget hjärta att luta sig mot — men jag har blott ett, och det är ej här. Då gick jag ut —■ och du vet hur det är bland vänner — de hörde för tillfället ej till dem, med hvilka man kan tala intressanta saker — annars hyggligt folk — så framdrogs theköket och preferencebordet — och jag har aldrig