väntan. 485 »Jag hade nyligen bref från Paris, från vännen Cvg-naeus — han har alltid visat mig en broderlig vänskap och skrifver mig nu af hjärtans välmening: Kom ut och res! Kom ut hit och se dig omkring i lifvet, hvad skall du sitta och torka ihop där i din vrå! Men jag tänker svara honom: min brusande längtans tid är förbi. Kanske beredes mig i en framtid ännu den glädjen att flyga ut på lugnare vingar — men nu sitter jag hemma och sörjer ej däröfver. Jag torkar ej minsann — jag har en liten flicka, hvars ögon stundom äro fuktiga af en tår — och jag är så lycklig här.»