Utanskrifter på bref från Emilie. 37. Bröllop. När de två älskande hösten 1843 skildes och detta som vanligt vållade Emilie en stark känsla af saknad, hade man dock föreställt sig att skilsmässan ej denna gång skulle räcka ända till nästa sommar. Thilda Lithén hade nämligen nu gett Albert Dyhr sitt ja, sannolikt därtill bevekt ej blott af hans beständighet i sina känslor för henne, utan måhända äfven af faderns ekonomiska obestånd och den förändring hemmet undergått genom att också Rosalie blifvit väckt. Nu hade Zachris redan under de gamla tiderna, då man så gärna talade om »framdeles», lofvat att, om han någonsin kunde, infinna sig till Thildas bröllop, och detta var bestämdt att firas på nyåret 1844. Också berättar han redan hösten 1843, med sin vanliga uppriktighet, för Emilie: »I natt hade jag en dröm: Thilda Lithén stod brud. Jag såg tårar i hennes ögon — det är så vanligt hos en hygglig brud, också den lyckligaste — men vid denna anblick gret jag häftigt; ett ögonblick for den känslan