502 i hamn. specimen, d. v. s. ventilationen af mina theser, uti gymnasii stora sal inför domkapitlet, gymnasisterna och andra åhörare. Det gick hjälpligen, icke så bra ändå som jag önskat, ty jag duger ej för disputationer; jag är för lång-tänkt. Man ansatte mig strängt nog — Bergenheim, som var min vederpart, hade svåra beskyllningar mot theserna — men till ali lycka blef jag — efter att förut ha varit litet confus under början af akten — just då Bhni uppträdde fullkomligt klar och trankil, så att jag redde mig försvarligt. I går från 3 till 5 e. m. var mitt praktiska specimen, som gick bra.» Dagen därpå: »Kära Emili, sök aldrig någon tjänst, för vet du, det är det o drägligaste i världen. Eller om du söker någon, så sök den hos mig — hvarken behöfver ansökningen då ske på charta, eller behöfver du frukta kabaler och allt slags krångel. Ansök du hos mig lärarinnetjänsten i kärlek och kyssar, så skall jag, liksom andra vederbörande, med det huldaste nedlåtande säga dig, att det skall vara mig särdeles kärt att se dig anställd vid läroverket — och jag skall kanske ha mera allvar därmed än mången vederbörande. Ja goda kära Emili, min egen flicka, måtte du rätt snart bli anställd som min adjoint på ordinarie fot — jag hoppas ock att fullmakten ej länge dröjer — så hoppas jag att inga besvär skola inlöpa, utan tvärtom skall jag vara din aller-ödmjukaste tjenare långt hellre än jag är det för något domkapitel i världen. Tycker du ej det är som det skall vara? . . Sakerna stå nu så, min lilla flicka, att om du vore min gumma nu och vi ännu därtill kunde till vår meritlista bifoga några små förtjenster, så blefve kanske vår bostad i Vasa. Sakerna väga nu så pass jämnt, att man