5°4 i hamn. inte riktigt fram, de andas för mycket kärlek för dig kanske.» Orsaken till hennes ringa förhoppningar var att man fått höra, att Renvall verkligen blifvit färdig med en disputation för docentur. Och så skrifver äfven modern: »Ja nog lär det vara förgäfves; ser du att Renvall hinner och därigenom vinner — men det hjälper nu ej att vidare tala därom. Men litet ledsamt att kasta bort tid och pengar nu, då bägge delarna kanske mer värderas än förr. Nog kommer jag dessa dagar att följa dig med tankarna och dela dina assessorer på förhand, ty sådana kan väl vankas i parti, förmodar jag. Om det är dig nyttigt, så får du väl tjensten, i annat fall har väl Gud omsorg om dig, om du allvarligt ber därom, det slår ej felt. Jag är nöjd med hvad som sker, öfvertygad om att det är godt och nyttigt för oss, om det ock gör streck öfver våra önskningar och uträkningar, som troligen nu sker.» Men i alla fall tillägger hon: »Läs nu bra latin, att du ej hackar och malar.» Tio dagar senare skrifver hon åter: »Vi är nu så väl beredda på utslaget, så det vore mera oväntadt om det skulle lyckas att få tjensten. Eljest hoppas jag att det lyckas dig att gå väl igenom dina prof, du är väl ej förskräckt för pösmunkarna heller, vill jag tro. Stackars gosse, hvad det måtte vara nedslående att veta, det de tänker att du bemödar dig förgäfves . . Gud vare med dig, kära barn, det är bättre än allt hvad din stackars mamma kan önska, tänka eller göra för dig. Må väl.» Fästmön skrifver likaledes: »Nu öfverlämna vi allt åt Gud.» Det gick som man förmodat. Renvall hann bli färdig, * om ock i sista stunden. Han fick sitt specimen godkändt