bröw)p. 50I för docentur af fakulteten den 2 och af konsistorium den 4 oktober. Respittiden skulle utgå den 5 klockan tolf på dagen, och att få ett protokollsutdrag från konsistorium färdigt och expediera dt till Åbo på mindre än ett dygn, var väl med den tidens kommunikationsförhållanden en omöjlighet. Men den 5 oktober råkade vara en söndag, och detta bevarade fataljerna till den 6, då beviset öfver godkännandet inlämnades före klockan tolf. Därmed hade Renvall distanserat Topelius' teoretiska prof. Och i det praktiska hade han laudatur med 27 röster af 28, medan Topelius fick blott approbatur cum laude med 24 — i och för sig ej så litet, då han aldrig förut gett en enda lektion i någon skola. Och så förmäler domkapitlets protokoll för den 16 oktober, att då frågan om besättandet af tjensten företogs till afgörande, »herr ärkebiskopen, såväl på grund af det högre vitsordet af laudatur t. f. lectorn Renvall i dess practiska specimen framför sin medsökande erhållit, som ock med afseende å den utmärkta skicklighet och nit, hvarmed han den ansökta tjensten såsom vicarie under ett helt läseår bestridt, deliberative föreslog honom, magister Renvall, till erhållande af merberörde tjenst; och blef han därefter genom enhällig omröstning af domkapitlets samtelige ledamöter därtill utnämnd.» Tre dagar senare skrifver Topelius från Helsingfors ett bref, hvilket andas en stark längtan att ändtligen få äga Emilie som hustru. Hans pietistvänner ha ock länge rådt honom att gifta sig, och »när jag hör sådant, förefaller det mig underligt att du och jag nu redan i tre år haft hjärta att lefva så långt från hvarandra — men du vet: gummans försiktighet.» Alltsedan sommaren