BRÖlylyOP. 507 att några tårar ville smyga fram från modersögat, då utsikten att få sin älskling närmare gick förlorad, men de undertrycktes snart genom tanken att Gud väl ger dig annat, och att detta ej var dig nyttigt, och bara du lefver lycklig, om ock skild långt från mig, så är jag nöjd.» Aldrig har väl en sådan förtröstan varit mera på sin plats än här. Ty huru annorlunda hade ej sonens hela lifsgärning gestaltat sig, om han vid denna tid kommit bort från Helsingfors! Ja han fick i själfva verket i framtiden »annat», just i följd af detta hans för denna gång misslyckade försök. Detta utnämningsärende är väl i det afseende enastående, att Topelius, hvars högsta bedömare var Finlands ärkebiskop, hade till opponent dennes framtida efterträdare Bergenheim och till medsökande ytterligare en blifvande ärkebiskop, Renvall — ja vid protokollet satt A. J. Hornborg, framdeles biskop i Borgå. Men vid detta personliga sammanträffande hade han vunnit Bergenheims välvilja, och genom denna leddes han framdeles till författandet af Naturens bok, ja, medelbart,, till en professorsbefattning. Emellertid hade man, redan innan denna sak var ut agerad, begynt tänka på bröllop. Emilies yngre syster Thilda hade 1845 gifvit sitt ja åt stadens borgmästare Haeggström, och då denne var i tillfälle att gifta sig när som helst — han var änkling och hade alltså äfven sitt bo i ordning — uppgjordes det, att bägge systrarnas bröllop skulle stå på samma gång, i julhelgen 1845. För årets sista månader äro brefven hemifrån fulla af uppdrag och påminnelser. Modern har tankar på