5°8 i hamn. allting: husgeråd lika väl som kläder, hvilka sonen skall ta hem. Han skall med Jeana gå på en konkursrealisation, »preja och pruta; vid konkurser sköflas alltid.» Åt henne skall han köpa svart siden till en klänning; »men godt tyg vill jag ha, eljest låter ni bli». Likaså en bit vacker negligétyll åt henne, »så kan vi ge Mamma Lindqvist med till bröllopsmössa; det blir på min räkning. Intet är det precis nödvändigt, men jag menar om det fås för godt köp, när du har Jeana med, som förstår.» Zachris själf får bestå bröllopsklänning åt både Emilie, hennes mor och syster Augusta; men silkesstrumpor undanber sig Emilie på det bestämdaste: »ett par sprittnya bomulls äro lika bra och synas lika litet som ett par silkes.» Modern säger: »Skrif på en nota hvar påminnelse du får ifrån mig, ty eljest glömmer du alltsammans.» Och fästmön: »Om du nu kunde skrifva med två pennor på en gång, så vore du i tillfälle, då så mycket commis-sioner blifvit insända. Om din blifvande hustru helst kunde hjälpa dig; men nej, hon är eländig i den vägen.» Bekymmersam är frågan hvar man skall härbergera alla de talrika resande man väntar; men Engströms, släktingar till Lindqvists, upplåta rum. Men ej heller utrymmet i bröllopsgården medger alltför många bjudningar: på den lista man först uppgör stå 217 personer, af hvilka 140 à 150 säkert komma; strykningar måste därför göras. — Äfven formuleringen af bjudnings-brefven, dem Zachris skall anskaffa, diskuteras. Fadern vill att Zachris och Emilie skola nämnas först, då han bjuder: »han gör ju ej någon annan skillnad på sina döttrar, än åldern, och ingen rang kommer då i fråga på herrar fästmän.» Haeggström vill att brudarnas namn skola stå före brudgummarnes; »men det brukas ju