af sång är glyädje vunnen. 5*7 besöka honom, finna att han »ser ryslig ut — jag har fallit af mycket och mitt skägg är så långt». Ännu den 28 mars skrifves: »I dag såg jag eländig och underjordisk ut.» På Blänks ordination tog han in bröstmedicin ända till den 30, då han på eftermiddagen for i bastu. »Det bekom bra, men jag var ganska matt. Ute var full vår, starkt solsken och en blida, som medtog den mesta snön.» April hälsas med orden: »Den Gud, som hälsan ger och låter våren välsigna jorden och hoppet tändas i de arma bröst som lida, han gifve nytt mod, ny kraft, nytt sinne, ny vilja, ett ödmjukt hjärta, en modig flit och raska framsteg i allt godt och förhoppningsfullt!» Så skrifver han den 1 april det nämnda utkastet; men det får då titeln — I fängelset och inledes med följande ord: »Muren står kall och dyster — fången sitter vid fönstret — solen ler öfver slätten — viken glimmar i guldglans — hvad månne fången säger? Hviskar han ord i vinden?» Sedan följer dikten. Och i strofen om svanen heter det: I din sång är ej sorg, och ditt kval har en kväll. Mina sorger kan ingen förströ. Blott två ord har skalden här ändrat. Men när det redan den 25 maj, då dikten trycktes, heter: »Mina sorger din sång skall förströ», då ligger åter i detta penndrag historien om en stor frigörelse, vunnen genom hvad Runeberg kallar »sammansmältande med oändligheten», här representerad af naturen.