eget bo. 5 att sköta henne, och bägge bodde hos Topeliuses. Men resan var fåfäng: den gamla frun dog den 9 april, nästan samtidigt med att mannen afled i Nykarleby. — Efter midsDmmar foro Zachris och Emilie i lånad tvåsitsig schäs till Kuddnäs, där en treflig sommar tillbiagtes; äfven Haeggströms bodde vid denna tid här. I början af september var man åter hemma i Helsingfors, och den 5 oktober föddes äldsta barnet, en dotter, som fick namnen Aina Sofia, det förra, säger fadern, »ett älsklingsnamn från min ungdomstid» (jfr 2 : 518), det senare efter både farmor och mormor. Andra barnet var en son, född den 6 mars 1848; han fick släktnamnet Michael. Gossen blef stark och rask, en glädje för föräldrar och alla som sågo honom, och fadern förtäljer: »Det var om sommaren 1850 som Micha i Kuddnäs' grönska vackrast utvecklade sin starka kropp, sitt klara förstånd, sitt häftiga och ändå så ömma och älskvärda hjärta. Var jag borta, väntade han mig; kom jag hem, så mötte han mig; for jag ut, så for han, om möjligt, med — stundom färdades vi på tu man hand, far och son, än i båt, än till simstället, där han badade med. När man frågade: hvad är Micha och pappa? svarade han: så'na funtfaddrar.» Men kort blef den glädje gossen beredde sin omgifning. Den 29 augusti 1850 insjuknade han i stark scharlakansfeber, och den 3 september vid middagen fanns ej mera något hopp. »Gossens halfslumrande kamp mellan döden och lifvet varade ända till klockan y2 7 på aftonen. Dessa evigt långa timmar kunde slutligen modren ej mera uthärda — jag låg öfver hans bädd och hviskade ännu till afsked hans älsklingssaga om lilla