ic tidningsman. Oskyldiga barn, som slocknat ren, förrn dagen för dig ~ig tände; du har icke namn — dock vet jag en, hvars fadershjärta dig kände. Du har icke kristet dop — välan vår Herre Christus dig döper, han, till sällhet förutan ände . . Så gå utan dop och namn, mitt barn, gå in i Guds himmelrike! Vi som här vandre bland jordens flarn, dit sträfve ock vi och fike. Men ack vi stapple — du lilla, bed, bed att vi dig följa till Christus med och aldrig från vägen vike! Hemmet förblef emellertid ingalunda alla dessa år så litet som man kunde antaga då där merendels fanns endast ett barn. Hösten 1847 flyttade man in i en annan rymligare våning i samma gård (åt Fabiansgatan) och kunde så ge bostad åt Emilies broder Ludvig Lindqvist, som på våren blifvit student. Två år senare hyrdes en fem rums lokal i en gård vid Mikaelsgatan nära teatern, och där mottogos i inackordering två ynglingar Hackman (kusiner) från Viborg, samt sedan i stället för den ena en Wahl från samma ort. Åter två år senare, hösten 1851, då husvärden höjde på hyran, flyttades till en ny vacker, hög och ljus våning vid Kyrkogatan (nu n:o 5) bestående af ej mindre än elfva rum. Tre af dessa hyrdes ut, och ytterligare en helpensionär, lyceisten Carl Mannerheim, antogs. Då och då kommo äfven unga flickor, döttrar till släktingar eller vänner i Nykarleby