eget bo. 9 eller Uleåborg, än betalande för sin inackordering, än mottagna för vänskaps skull. För dessa unga sökte husfadern göra hemmet gladt och trefligt, icke minst i afsikt att hos de manliga pensionärerna motverka inflytandet af dåligt kamratsällskap. Så firades t. ex. gärna husmoderns namnsdag — namnet Emilia hade 1851 införts i almanackan på den 19 maj — med någon särskild tillställning. För 1852, då två unga flickor bodde i huset, berättar Topelius: »Vi författade alla tillsammans — nämligen så att jag dikterade, Emilie skref och de öfriga rådfrågades — om kvällarna ett lustspel med titel Fyra underbarn, och det uppfördes hos oss af våra fem unga, Aina sjette, samt Emilie på hennes namnsdag, hvarefter följde tablåer, inför talrikt sällskap.» — I behåll finnas ännu bref, i hvilka fäderne till Hackman och Mannerheim uttala sin lifliga tacksamhet för den omvårdnad Topelius sålunda egnade deras söner. I sammanhang härmed må nämnas att våningen nästan hvarje sommar uthyrdes åt resande österifrån — Helsingfors var ju vid denna tid en mycket omtyckt badort. En general Bulmerincq återkom år efter år, oberoende af att Topelius ombytte bostad. Nettohyran blef således jämförelsevis liten; ännu i den stora lokalen uppgick den ej till mer än omkring 130 rubel silfver. Samtidigt ökades äfven inkomsterna allt mera. Under de åtta första åren efter det Topelius gift sig — vid hvilken tidrymd vi här stanna — steg nettobehållningen af tidningen nästan för hvarje år; 1845 var den 400 rubel, 1853 redan öfver 1,000. Men naturligtvis blefvo äfven utgifterna större, umgänget vidgades, inredning måste anskaffas för den större lokalen, tjenarne