ic tidningsman. hade han samlat ett häfte lyriska dikter under titeln Ljungblommor I och detta häfte • hade i honorar af Öhman inbringat honom 50 rubel. Två följande häften (1850 och 1854) tryckte han på eget förlag; men denna spekulation var ej alldeles lyckad, emedan bokhandlarne voro tröga att redovisa och han förlorade på konkurser. Vidare utgaf han på Wasenius & C:o:s förlag fyra häften Sagor (1847, 1848, 1849, för hvilka be- talades (40 + 75 + 82: 50 + IT- 5° =) 275 nibel; dessutom bearbetades 1853 för samma firma en tysk barnbok, Barnträdgården, för ett honorarium af 30 rubel. Novellen Hertiginnan af Finland, först tryckt i Helsingfors Tidningar, gaf, omarbetad och särskildt utgifven 1850, netto med afdrag af renskrifningskost-nader (troligen föranledda af ögonsjukdomen detta år) 83 rubel, och första cykeln af Fältskärns berättelser i bokform 1853 120 rubel. Yttre påstöt föranledde dramatiserandet af den 1849 i tidningen tryckta novellen Gamla baron på Rautakylä, och så erhöll han 1851 af P. Deland för uppförandet af Efter femtio år 250 rubel, samt dessutom för pjesen som bok 73: 50. För texten till Kung Carls jagt, skrifven på uppmaning "af Pacius, fick han vid operans uppförande 1852 200 rubel och för Regina von Emmeritz följande år af Stjernström 300. i Äfven Emilie bidrog till inkomsterna med en bok — på sin tid kanske på sätt och vis populärare än något af mannens arbeten. Det var Drummelpetter, bearbetning efter tyskan (Struwwelpeter) utgifven 1849 inbringande (af Wasenius & C:o) 15 rubel. Så obetydliga dessa honorarier än voro, mätta med vår tids måttstock, verkade de emellertid, jämte tid-