eget bö. 13 ningen, att han 1853 hade af sin penna mer än tre gånger så stor inkomst som 1845. Hvad åter utgifterna beträffar, sköttes ekonomin fortfarande möjligast försiktigt. Så hade man t. ex., som redan är nämndt, ej i början eget piano. Men Emilie hade i Nykarleby genom speltimmar samlat 15 rubel, hvilka bestämdes att utgöra grundplåten till ett nytt sådant; summan ökades af mannen med fem procents ränta på ränta och senare med 24 rubel, som österbottniska afdelningen betalt i hyra för hans gamla piano. År 1849 vågade man sig sedan på ett nytt, för ett pris af 285 rubel; men detta köptes på tre års afbetalning; det gamla såldes för 27 rubel. En tid tog frun musiklektioner, mest för att tillegna sig en metod, efter hvilken hon sedan skulle kunna undervisa Aina. Öfver hufvud sparade man ej på styfvern när det gällde ideella intressen eller öfvande af hjälpsamhet mot fattiga eller mot släkt och vänner. Och sina jungfrur bjöd Topelius, likasom fordom Rosen-kampffs, allt emellanåt på spektaklet. I samband med att våningen om sommaren uthyrdes stod att man regelbundet tillbragte denna årstid i Nykarleby. Men detta stämde naturligtvis äfven öfverens med bägge makarnas önskningar; hemkänslan var ju hos båda stark, och Topelius kände det dessutom såsom en befrielse att under ett par månader »bortkasta pennan efter tio månaders bläcködande», såsom han engång skref till Pacius. Utom åt umgänget med släktingar och vänner egnade han då sin tid mest åt fisket, hvilket han i sin Grisilda eller Aramintha, eller hvad allt hans båtar hette, dref i rätt stor skala: 1850 köpte han 900 famnar krokref och 1853 tolf nya nät. Äfven jakt idkade han fortfarande. — Sommaren 1848 hade han glädjen att i