21 tidningsman. Nykarleby festa för Fredrik Cygnæus, som då för första gången besökte Österbotten, och 1851 i Jakobstad för Runeberg vid dennes återkomst från sin svenska resa. Färderna mellan Helsingfors och hemstaden voro icke alltid så särdeles angenäma. Hösten 1848 hade man stannat längre än vanligt i Nykarleby, emedan koleran utbrutit i Helsingfors; hvarken universitetet eller lyceum öppnades på vanlig tid och man behöfde sålunda ej skynda. Men när man så dröjt till den 24 oktober, ansågs rådligast att lilla Aina blef hos farmor öfver vintern; Michael däremot kunde ej undvara sin moder. Topelius berättar i sin krönika om färden: »Denna resa, som företogs öfver Björneborg och Tavastehus, var ytterst besvärlig. Elfva dagar voro vi på väg och reste likväl alla dagar något stycke fram, ehuru vi dröjde från en morgon till den andra hos min tant, A. von Rosenkampff, på Sonnäs. Af dessa elfva dagar hade vi nio med regn, ibland från morgon till kväll, och blott en gång'sågo vi solen. Vägarna voro oftast alldeles uppblötta; kring Björneborg hade man två dagar före vår ditkomst haft slädföre. Tre smeder hade jag på vagnen. I Närpes måste framaxeln, till hälften afnött, löstagas och omsmidas. Det värsta hände dock på sista hållet . . då jag körde hop med en nylänning och enda svanhalsen under vagnen brast tvärt af, så att vi med knapp nöd fingo vagnen åter till gästgifvargården, medan vi själfva följde 3 verst till fots. Vårt missöde blef icke gladare genom den där erhållna underrättelsen att koleran ånyo utbrustit i Helsingfors och våldsammare än förr, så att 11 personer om dagen insjuknade. Dock anbefallte vi oss i Guds hand och intågade den 3 november på morgonen i Hel-