i6 mi>n1ncsman. Kuopio och därifrån genom Rautalampi, Viitasaari, Saarijärvi m. fi. socknar till Bottniska vikens kust, dit man nedkom några mil norrom Nykarleby. * Så kärt än barndomshemmet var för både Topelius och hans maka, kan man dock säga att under den långa förlofningstiden bägge hunnit i viss mån lösgöra sig från den omgifning, vid hvilken de dittills varit så starkt fästade. Med den lifliga fantasi båda ägde, utmålade de i sina bref allt som oftast för hvarandra lyckan i det hem de skulle grunda, och då framstod detta helt naturligt såsom mera värdt än allt annat. Visserligen var Emilie ibland beklämd vid tanken på att hon skulle lämna föräldrar, syskon och hem och »ensam komma ut i en främmande värld, ty nästan ensam blir jag utom dig, min älskling». Men »ändå ville jag för allt i världen inte bli kvar här och försaka din kärlek och ditt hem». — Härtill kom ytterligare att, som vi minnas, hon var mycket litet road af sällskapslifvet i hemstaden och fann att däri »en sträng hade brustit, som aldrig mera blir rätt stämd» (2 : 472). Hennes förtrognaste väninna hade gått ifrån henne genom den religiösa söndringen. Alla de öfriga väninnor hon i sina bref omtalar gifte sig före henne; en dog kort eft er sitt^giftermål, en fick en tyrannisk man, Thilda Dyhr hade bekymmer för sina föräldrar. — Å andra sidan hade Emilie, då hon vistats i Helsingfors, öfver hufvud funnit sig väl där, och på våren 1845 skrifver hon: »Du har rätt att min musikaliska varelse svälter ihjäl rättnu; fast nej — nog får den föda, men så dålig, att det ändå jämt känns en hunger efter bättre. —-Ack den som ändå ibland vore i Helsingfors! ! — Jag