ic tidningsman. däremot gifte sig Emilies yngre syster Augusta 1846 med' rådman Lybeck i Nykarleby. Svärfar Isak dog i början af 1853. Om fädernehemmet åter hade Topelius sagt att det ej mera kändes som hans hem, när ej Emilie var där (2 : 495). Och äfven det undergick förändringar. Syster Sophie gifte sig 1846 med prästmannen Wilhelm Schalin, och modern kunde sålunda stundom fägna barnen i Helsingfors med besök; så var hon, jämte fosterdottern Fanny, 1848 på våren tre månader hos dem. —■ Äfven med Henrik Backmans död hade ett af de band brustit, som förenade Topelius med Nykarleby; och det kan genast här tilläggas att den toma platsen icke fylldes: Topelius fick aldrig mera någon fullt förtrogen vän. Allt detta gjorde att den starka hemkänsla han fortfarande hyste nu mest koncentrerade sig på sommar-och naturlifvet. Men å andra sidan hade äfven hans känslor för Helsingfors småningom fått en annan färg. Ännu i februari 1838 karakteriserar han staden såsom »den trånga staden, den kalla staden med sitt lampsken och sin månskensvärme. Hit strömmar landets varma blod att behörigen svalkas och stelna till ett vackert purpurfärgadt gelée. Hit skyndar kärnan af landets framtid att emot själfständighetens stålsköld tillbyta sig egoismens kattsjäl, underdånighetens Pro-teusmask.» Men i den dikt han i september 1839 egnade Helsingfors (2 : 342) ihågkommer han dock äfven att här vårdas »kunskapens heliga ljus». Och följande sommar verkar, märkvärdigt nog, också i detta afseende jubelfesten en mer harmonisk stämning. Det heter i dagboken vid ankomsten den 11 juli: