redaktören. 42 stundens infall. Innerst hade det sin rot i den brinnande hågen att verka något för det fosterland han så varmt älskade. * Men om han ock till sin verksamhet som redaktör drefs af ett högt motiv, så var denna verksamhet dock i sin begynnelse af rätt anspråkslös art och uppfattades ej heller af honom såsom något storverk. Ja man kan säga att Helsingfors Tidningar i början framstå såsom ett slags utvidgade Ephemerer. Det vill säga: en rätt afsevärd del af tidningens innehåll förefaller att vara skrifven främst för den forna publiken i Nykarleby. Redan den första berättande uppsats som ingår i bladet (för den 12 januari 1842) under titel Ett minne af Åbo brand, omtalar huru man den 4 september 1827 på en holme i Nykarleby skärgård såg ett besynnerligt sken på himmelen och på tredje dagen därefter underrättelse kom att Åbo brunnit. Och, heter det, »själf ett ögonvittne, kan jag för berättelsens trovärdighet åberopa flera andra.» Nästa original artikel (22 januari) utgör början af en serie Conturteckningar, hvilka otvifvelaktigt äro den mest anmärkningsvärda delen af första årgångens novellistiska innehåll. Och dessa teckningar uppges vara insända till tidningen af »den unge Henrik», hvilken »alltid funnit herr Hugo L,öwenstj ernås akademi synnerligen treflig» och nu vill åstadkomma någonting i samma stil, om än »det ~kulle bli en himmelsvid skillnad mellan protokollisternes pennor». De i dessa teckningar uppträdande äro alla syskon och heta Henrik, Emma, Thilda och Marie. Direkta yttranden af Topelius själf ställa utom allt tvifvel att