ic tidningsman. han härmed afsåg Henrik Backman, Emilie och hennes syster samt Marie Hammarin. Men alla dessa personer äro flyttade i en annan miljö: de äro barn till en präst, bosatt invid en småstad (just som i Nykarleby), och Henrik är sin fars adjunkt. Sålunda kan Topelius vid skildrandet af dessa personligheter på en gång låta dem få vissa individuella drag och därjämte »förallmänliga deras väsende», så att de bli mycket karakteristiska representanter för bildningen hos denna tids finska medelklass. Och det är säkerligen väl träffadt att låta Almqvists adliga akademi, på herregodset Jagtslottet, i Finland motsvaras af en dylik på en prästgård. Innehållet i Conturteckningarna är äfven lika växlande som i förhandlingarna på Jagtslottet; också här kunde »Fria fantasier» vara på sin plats såsom undertitel. Än resoneras om damernas förhållande till politiken, än om Runebergs Julkvällen, än skildrar Henrik en resa i det inre af Finland i enlighet med hvad Topelius själf nyligen erfarit. Ja i en teckning, till hvilken vi skola återkomma längre fram, omdiktas Hangola-episoden till änny mera tragisk än i Den resande studenten. Den femte af dessa hans teckningar utgöres af ett bref från Marie till en hennes väninna. Därmed hade Topelius, som han själf antecknar, trott sig »glädja. Hejke och ställa väl för sig hemma»; teckningen trycktes näm- . ligen kort före hans hemresa på våren. Men »den svartgröna sommaren» och Henriks död betog honom lusten att fortsätta i den glada ton han dittills merendels anslagit. Så ger han väl på hösten ännu en teckning, men af allvarlig art: han skildrar med stor sympati ^n ung pietistisk predikant. Härmed afsåg han L. J. Achrén, hvilken sedan 1841 var kàpellansadjunkt i Munsala;