redaktören. 39 om man vill pracka på andra hvad man själf ringa aktar, så är följden obelåtenhet. Detta för att ännu ytterligare fästa din uppmärksamhet på vikten af att icke i bladet låta inflyta annat än sådant som väcker intresse.» Mest allvarligt tages redaktörskapet dock af modern. Hon skrifver redan nyårsdagen 1842, då man ännu ej i Nykarleby visste att sonen var redaktör: »Älskade barn! Gud ge dig ett godt nytt år, hälsa och krafter och förstånd att rätt använda dem. Sophie är i kyrkan och jag sätter mig ned att språka med dig skrifteligen, då vi hela helgen så mycket saknat dig. Vi har stundeligen talat om dig och om de myror du måtte ha i hufvudet, fast du ej vill tillstå det; jag tycker vi har till och med en god känning af dem. Intet är det värdt att ta det alltför lätt i början. Gå försiktigt och allvarsamt till väga, det är mitt råd, och framför allt var ej kitslig och satirisk; du har mycken fallenhet därför. Iyåt andra sköta sig själf . . Hvad jag ber och ålägger dig: låt bli tidningsgräl. Jag och mycket annat folk förargar sig alltid däröfver, om det ock roar en hop kamrater, som känner de stridande och de därföre hetsar ihop dem och roar sig på deras bekostnad; och jag försäkrar dig att båda parterna lider däraf. Blir du tvungen att försvara dig själf, så gör det allvarsamt och med värdighet, och smutsa intet ner din penna med något dåligt, om du i framtiden vill nyttja den till något bättre. Ty jag skall säga dig, att människorna minnes längre det dåliga än det goda, och 10 goda blad ersätter ej ett dåligt; minns det. L,ek nu ej med din tidning, utan arbeta på den^som^på ett verk som skall stämpla dig som duglig eller oduglig skribent . .