ic tidningsman. Har du corigerat sista onsdags-tidningen, så hade du bra många tryckfel . . Också skall du akta dig för gamla anekdoter, som förut stått på tidningarna, som vi tätt och ofta ser begagnas. Med ett ord: bjud till det bästa du kan. Jag tviflar icke på din förmåga, men du tär en del saker för mycket lätt; men nu måste du lofva att vara" noga med det minsta som största, att du intet ger hugg på dig, och låt ingen annan narra dig att införa råsk. Och monsieur Tardiff [2:261] måste du alldeles af skeda, eljest kan han göra dig stor förtret. Nå nu tycker du väl att Mamma predikat nog långt på själfva nyårsdagen och kanske om ett ämne som jag mindre kan döma om. Men om du noga eftertänker, skall du finna att du aldrig funnit dig illa då du följt mina råd, men väl en och annan gång då du uraktlåtit det. Du skall veta, att jag och många andra här (när de får veta att du är redaktör) noga granskar din tidning; och månget lappri, som eljest ej blifvit anmärkt, blir det nu. Och hvad flickorna skall få för ett conversations-ämne nu för hvart och ett blad de läser — än Sv. f. I. [= Svärfar Isak] då! Med ett ord: du är noga observerad; kom alltid ihåg det. Vi talar e; om något; få se hur länge det blir tyst . . Hvad jag nu skall längta efter tidningarna, det kan du förstå, det är en skrifvelse från dig; måtte jag aldrig finna i den anledning till ledsnad! Och det hoppas jag, om du behandlar saken utan lättsinne och i tid gör färdigt, att du kan ändra om. Ty ofta händer det att under det man arbetar, tycker man det är bra, men nån dag efter helt annorlunda. Därföre tag tid på dig, att du inga assessorer får efteråt, ej heller vi.»