ic tidningsman. leken» Kphemerer och till sina privatförhållanden, så är därmed ingalunda sagdt att han tog sin nya uppgift så lätt som modern fruktade. Tvärtom utstakade han genast från början för sig den väg han ville inslå vid fullföljandet af det värf han åtagit sig. Han påbörjade, sannolikt något inpå 1842, en »Helsingfors Tidningars Chrönika», hvilken inledes med en karakteristik af tidningen, sådan den dittills varit. Man igenkänner här hufvuddragen i den teckning han redan fyra år förut gett af »Madame Quid decens». Bladet, som var hufvudstadens annonstidning, hade därjämte från början lagt an på ortsnyheter, särskildt rörande utnämningar, hvilka under rubriken »det för-ljudes» omtalades förrän de såsom officiella meddelades i Finlands Allmänna Tidning. Detta förskaffade bladet namnet »skvallertidningen», men ock talrika läsare: mot slutet af 1830-talet utgick det i minst 1,100 exemplar. Det utrymme som nyheter och annonser lämnade öfrigt fylldes med »lättsinniga franska noveller och annat modernt krimskrams». Men så förbjöds bladet att omtala utnämningar innan de stått i Allmänna tidningen, den novellistiska delen blef allt sämre, och redaktören för 1841, doktor Grönblad, gick till grofva personligheter i polemik med den andra hufvudstadstidningen, Helsingfors Morgonblad, hvilken sedan årets början redigerades af den slagfärdige Fabian Collan. Upplagan nedgick på ett betänkligt sätt, och Grönblad »resignerade efter att, lik Croesus, ha förstört ett stort rike». Så fortsättes: »Vid slutet -af 1841 var H. T:s ställning i själfva verket förtviflad. Dess credit var i grund förstörd, dess hjälpkällor uttömda; dess under medgången öfver-