ic tidningsman. De steg jag hittills tagit på denna bana äro osäkra, vacklande; dock hoppas jag att de förråda ett godt syfte. [Senare:] Genom erfarenhet skall väl någon stadga vinnas. Polemiken vill jag inskränka, dock ej alldeles utrota, ty »krig är lif» — men den måste återföras från det personligas gebiet.» Den »novellistiska» läggning han sålunda ville ge sin tidning, stämde visserligen väl öfverens med hans egna tendenser som författare, men innebar tillika en anpassning till bladets dittillsvarande art, hvilken han så mycket mindre ansåg sig böra eller ens kunna ändra, då det de första åren ännu var osäkert huru länge han skulle stanna kvar som redaktör. För öfrigt lade redan bladets ringa utrymme hinder i vägen för ett mera genomgripande reformerande af dess innehåll. Helsingfors Tidningar utkommo onsdagar och lördagar klockan 12 på dagen, då bladet stod att af hämtas i Wasenius & C:o:s bokhandel; om hembärning af tidningar hade man den tiden ingen föreställning. Inträffade på utgifningsdagarna helg, såsom år 1842 var fallet med nyårsdagen och Marie bebådelse, utkom bladet icke. I gengäld fördubblades stundom en nummer, så att den innehöll åtta sidor i stället för de vanliga fyra; dessutom åtföljdes åtskilliga nummer af bihang på två sidor, innehållande endast annonser. Trycksatsens höjd var 22 centimeter och bredden 17, fördelad på två spalter. Allt hvad bladet under en vecka gaf sina läsare hade således godt kunnat rymmas på två sidor af en våra dagars tidning. Af de åtta spalterna i en nummer upptogo annonserna i medeltal tre, vanligen mindre då bihang följde, blott några gånger öfver fyra. Notisarna fyllde i medeltal