- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Tredje delen /
49

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redaktören.

60

repade smärre påstötar i brefven, hvilka säkert just
genom den kåserande formen ofta nog verkade mer än
de utredande uppsatserna. Ty Topelius hade snart
gjort en dygd af nödvändigheten och lärt sig att skrifva
kort, och 1850 uttalar han i bladet såsom sin erfarenhet
att »korta artiklar läsas; de långa, dem går man med
vördnad förbi».

Också tröttnade allmänheten ej att läsa dessa bref,
hvilka, i bredd med dikter och den egentliga
novellistiken, säkert utgjorde tidningens förnämsta »attraktion»
hos många läsare. Genom att valet af innehåll var så
fritt och brefven ej kommo för ofta, blef författaren ej
utsliten. Han kunde vara blott referent, där han ej
kände håg till annat, men å andra sidan lyda hjärtats
och fantasins bud, där dessa inspirerade honom att låta
skaldegåfvan styra pennan. Så instämde säkerligen
allmänheten af fullaste hjärta i Karl Collans uttalande,
då han såsom sommarredaktör 1852 skref, också han,
ett Leopoldinerbref, hvilket för öfrigt alis icke står
sig illa i täflan med den ordinarie redaktörens:

»Jag borde sluta dessa rader med det vanliga Au
revoir, hvilket ni af ålder lärt er att älska i de bref ni
inhändigar från hembygden. Men jag äger icke skäl
till ett dylikt utrop. Efter en månad tillskrifves ni åter
som förr af er forne väns välkända penna, denna
veritabla guldpenna, hvars oslitliga diamantspets under
intrycken af dagens händelser halkar fram öfver
bref-pappret med samma lätthet som den ystre bäcken,
hvilken mellan hotande och hämmande klippor [= [-censurhindren]-] {+censur-
hindren]+} ständigt finner sig en väg och äfven i ödemarken
förmår skapa sig en blomstrande bädd, genom hvilken
den framflyter lekande och frisk, speglande blott några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/3/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free