redaktören. 62 som författare af Conturteckningarna. Men äfven faktiskt sökte han afhälpa bristen genom att skaffa tidningen bidrag af andra. Så uppmanade han redan i februari 1842 till insändande af notiser från landsorten samt ville förmå släktingar och vänner på olika orter att bli korrespondenter till tidningen. Själf föregår han med godt exempel genom att under somrarna från »Mellersta Österbotten» redogöra för årsväxt, fiske, sjöfart m. m. Och Emilie öppnar engång sitt redan förseglade bref för att meddela begärda notiser om en meteor, som synts i Nykarleby — och hvilken ett fruntimmer i staden ansett betyda yttersta domen. Iyikaså skickar Topelius fästmön 1842 Heibergs Emilies Hjertebanken att öfversättas. Det besannade sig dock hvad han i den nämnda uppmaningen yttrat, att »om det svenska folket är ett trögt folk fullt af hetsigheter, så är det finska däremot ett trögt folk fullt af trögheter». På sina personliga anmodanden får han afslag från flere håll, och nyheter inflyta sparsamt. »I andra länder, säger han därför, drunknar knappt nog en katt utan att tidningarna därom förmäla; hos oss passerar mångt och mycket utan knäpp eller kny; vi lefva i en tystnad som kunde göra oss möik-rädda.» Ivika litet lyckas han i sitt bemödande att af sakkunnige få artiklar rörande praktiska frågor; i stället får han massor af — oanvändbar poesi, som insändes till bladet. Och hvilken uppfattning insändarne stundom kunde ha, framgår af en »erinran» 1849: »att ingen notis eller uppsats, vare sig vers eller prosa, i bladet intages mot betalning. Det är tvärtom red. som