7()- tidningsman. belysning och stenläggning m. m. Till motvikt mot dessa ämnen egnas oaflåtlig uppmärksamhet åt de ideella intressena, representerade af universitetet, vetenskap, litteratur, kyrkligt lif, teater, musik och bildande konst; likaså redogöres för andra arter af nöjeslif. Men därutöfver beröras snart sagdt hvilka ämnen som helst, vare sig de angå blott hufvudstaden eller ha allmänt fosterländsk betydelse; ja icke sällan behandlas samtida världshändelser och Finlands ställning till dem. Lika växlande är innehållet af de fristående artiklarna. När han ej får uppsatser af fackmän, skrifver han själf om industri, handel, sjöfart, kommunikationer, tull, försäkring, hushållningssällskapet m. m. Men därvid blir han dock ej någon »Mäster Allt-i-alla», som tror sig kompetent att afgöra hvilken fråga som helst. Redan beträffande teatern säger han upprepade gånger att hvad han därom skrifver ej må betraktas såsom någon verklig kritik. Och ändå är den sceniska konsten den kulturgren som han följer med mest oaflåtlig uppmärksamhet. Än mindre vill han »bränna sina fingrar på musikalisk kritik». Naturligt är då att, när han yttrar sig i praktiska frågor, detta sker med reservationer sådana som denna i slutet af en artikel om Industrin och dess uppkomst i Finland (1846): »De torde ej saknas, hvilka finna resonnementer, som, af brist på sak- och detaljkännedom, måste få en allmännare hållning, obefogade. Vi svare härtill, att landets praktiske och sakkunnige män må skylla sig själfva om, när de tiga, en i ämnet mindre hemmastadd vågar framkasta ett och annat ord, i den enda afsikt att framkalla en upplysande diskussion och sedan själf med nöje stiga tillbaka i skuggan.»