7 2 tidningsman. ha sjunkit, utan af andra orsaker. Bland dessa tilldelar han dyrheten i Helsingfors ett viktigt rum; och för att utreda denna, uppgör han den redan nämnda detaljerade studentbudgeten. Det kan ej komma i fråga att här ge en uttömmnade framställning af de åsikter han i olika ekonomiska, samhälls- och bildningsfrågor förfäktade: därtill skulle kräfvas ett utrymme mångfaldt större än det en lefnadsteckning kan disponera öfver. Och någon fullt trogen bild af hans publicistik blefve en sådan framställning i alla fall icke, enär läsaren ändock ej finge göra bekantskap med den på mångfaldigt sätt växlande foiutgifningen. Vi måste alltså inskränka oss till en med några exempel illustrerad öfversikt af de allmänna synpunkter han i sina uttalanden gör gällande, framför allt med beaktande af huru dessa sammanhänga med och bero af hans skaldepersonlighet. Om pressens uppgift yttrar han sig i slutet af 1842 sålunda: »Det har numera i alla bildade länder kommit därhän, att den periodiska pressen bestämdt utgör en intelligent makt i samhället, ofta af stort inflytande, alltid af något. Men gränserna för pressens makt bestämmas af omfånget för dess verksamhet. I några länder, där diskussionen är fri, äro tidningarne partiernas organer, inverka på stat och politik, leda massorna efter sina åsikter. I andra länder äro tidningarne uteslutande hänvisade på en mindre vådlig, men därföre icke mindre ädel verksamhet; de föra meningarnas, systemernas talan i litteratur, i konst, vetenskap och industri m. 111. De representera öfverallt det rörliga,Qlet^ framåtskridande i tiden och äro sålunda att betraktas såsom samtidens