7()- tidningsman. yttrade i Aura (i : 216), och hos bägge är afståen-det från detta område betingadt af omständigheternas tvång. Men Topelius afser icke, som Tengström, yttre politik, utan inre, en som visar sig i skarpa partistrider och hetsande angrepp på olika tänkande, sådana som han förnam från »andra trakter af världen» — otvifvelaktigt närmast Sverige. Och att han gärna afstod härifrån var ett uttryck lika mycket för hans harmoniska skaplynne som för det sakförhållande, att i Finland vid denna tid icke fanns en tillstymmelse till något slags partibildning -— om ej möjligen i fråga om pietismen. Men när nu tidningspressens uppgift i följd häraf betecknas såsom hufvudsakligen kulturell, så innebär detta för honom ett »samlande och framhållande af det goda i stundens sträfvanden för att öfverglänsa och tillintetgöra det onda i samma sträfvanden». Också detta yrkande är samstämmigt med hans personlighet, men berodde tillika åter i viss mån af förhållandena. Censuren hindrade kritiserandet af mycket »ondt», och likaså lefde man i en tid, då illdåd af allehanda slag ej såsom nu hörde till ordningen för dagen, ej heller notiser om sådana af hvarken tidningar eller allmänhet eftertraktades såsom »sensationella». Emellertid, då pressen skulle »representera det rörliga, det framåtskridande i tiden», fanns tillfälle nog att låta ett nytt, som var bättre, »öfverglänsa» ett gammalt, mindre godt. Men vid framhållandet af sådana motsatser betecknar han i många fall det gamla icke såsom något absolut ondt, utan såsom föråldradt, otidsenligt, i följd af inträffade förändringar i kulturlifvet och dess villkor. Med ett ord: han ledes af historiskt sinne, en frukt dels af hans studier, dels och i synnerhet af hans