k131/rur b är ären. själf reflexion, som lärt honom inse huru starkt hans eget väsen förändrade sig (2 : 283). På samma sätt gaf den själskrafternas harmoni han vunnit honom förmåga att lugnt väga en företeelses olika sidor mot hvarandra och betrakta den som en del af ett stort helt. Så säger han i uppsatsen om industrin: »Allt förordande och försvar för industri och dithörande borde i våra dagar vara så tämligen öfverflödigt. Samtidens lynne är, i det hela taget, afgjordt praktiskt. Människans materiella välbefinnande och medlen därtill, lättaste utvägen att bereda folk och individer ej blott en betryggad existens, utan ock alla lifvets njutningar och bekvämligheter — se där hufvudföremål för vår tids eftersinnande och verksamhet. Det gifves ögonblick då betraktaren, vid anblicken af alla dessa snillets och penningekraftens kolossala ansträngningar att bereda människan en lyckligare jordisk tillvaro, tvekande frågar hvad man då gjort för släktets andliga förädling, för beredeisen till ett lif efter detta. Men äfven på dessa frågor har samtiden ett svar, om icke fullt tillfredsställande, dock ur flera synpunkter lugnande. De andliga intressena gå hand i hand med de materiella, likasom öfver hufvud, allestädes där utvecklingen är fri, det materiella välståndets blomma bär bildningens frukt. Hvad senaste årtionden gjort för uppfostringsväsendet, för vetenskapen, för konsten, låtom, oss tillägga för själfva religionen, det vore orättvist att förgäta. Omöjligen kan man förbise, att ju samtliga elementerne af den stora utvecklingsprocess, hvilken, skönjbar i sina resultater, man kallar civilisation, sedan femtio, ja trettio år tillbaka tagit en fart och en utsträckning, med hvilken nästföregående tider tåla ingen jämförelse.»