tidningsman". kunna vara nyttiga eller skadliga. De gamle construe-rade den öfriga världen såsom en ram kring Grekeland och Rom; chineserna anse ännu i dag sitt land såsom jordringens medelpunkt; Roms påfvar bannlyste alla dem som icke trodde att solens, månens och stjärnornas omätliga världar gingo kring den lilla jorden för att lysa och roa det lilla grandet människan, och huru mången lefver och dör icke i den tron att Gud skapat boskapen enkom för att ätas af människan, hästen att draga henne, biet att förse henne med honing, myggan att plåga henne o. s. v., då likväl hvarje lefvande väsen, likt människan och oberoende af hennes små inbillningar, är bestämdt att fylla en länk i skapelsens beundransvärda oafbrutna kedja.» leke mindre fördomfrihet visar det närmast följande partiet af hans framställning. »I staters och nationers förhållanden till hvarandra antager egoismen ofta en storartad karaktär och kallar sig stundom nationalstolthet, stundom politisk klokhet. Alla tidehvarf äga makter ryktbara genom sin omättliga stolthet och hersklystnad, Rom. på sitt sätt, England på sitt sätt, det förra genom svärdet och kulturen, det senare genom att till dessa båda lägga ett tredje: penningen. Man behöfver för öfrigt blott kasta en blick på handelslagstiftningen, för att inse det vår tid öfver-träffades i egoism vida af 1700-talet, som öppet proklamerade den regel för ali politik, att hvarje stat, på alla andras bekostnad, bör gifva så litet och taga så mycket som någonsin möjligt.» Dessa former af egoism äga emellertid i själfva sin storhet något som förtager det vidriga i deras anblick; men en sådan undskyllan har ej den enskilde medborga-