7()- tidningsman. sitt och de sinas obestånd; mån om sin bekvämlighet vandrar liknöjd förbi med händerna i fickan. Denna tafla är icke blott mästerligt utförd, den är mästerligt tänkt. Man kunde därunder skrifva: egoism och försakelse, och man hade i dessa ord utsagt å ena sidan roten till allt våld, förtryck, tyranni som utpressat världens tårar och blod, och å andra sidan källan till de mest himmelska dygder, hvilka någonsin med rosor bestrött detta lifvets sorgsna törnestigar.» Så slutar han med »några ord om den naturliga gången af egoismens insteg hos ett folk. Trappan äger många steg och af satser nedåt. Först lyx, njutningsbegär, praktlystnad. Däraf stegrade behof och öfvad uppfinningsförmåga att dem tillfredsställa. Därpå samveten af gummi elasticum, försnillning, mutor, ocker, alla slags oredlighet. Därpå grofva laster med mask och finare utan mask. Därpå står det heligaste att köpa för penningar. Därpå säljes land och folk åt den mestbjudande.» Denna uppsats är ett karakteristiskt prof på hans benägenhet och förmåga att samla lifvets företeelser under vidtomfattande synpunkter. Och erinras kan ännu att för denna hans uppfattning etiken flyter öfver i det estetiska: att tro allting vara skapadt blott för människans behof är ej blott egoism, utan äfven bristande förmåga att »hålla af det vackra för dess egen skull», d. v. s. prosa (2 : 445)- Men denna förbindelse är helt naturlig för ett skaldesinne: äfven Tegnér, då han i sitt tal vid jubelfesten 1817 går till rätta med det adertonde århundradets egoism, utbrister på samma gång: »Min själ vämjes vid denna j mänsklighetens prosa!»