kulturbäraren. jo-1 Men så allmänt och principiellt hållen den nu refererade framställningen är, kan det icke betviflas att bakom den åter stå konkreta erfarenheter ur hans närmaste omgifning. Många offentliga byggnader uppfördes vid denna tid i Helsingfors, och flere fall af »ekonomi» hos entrepenörerne voro beryktade. Ja arbetet på Nikolaikyrkan öfvervakades af en Nykarlebybo, Kantlin, som Topelius ofta träffade hos Rosenkampffs, och denne förde ett ihärdigt krig mot allehanda fusk och svek. Likaså hade Emilie i bref till sin fästman berättat huru en väninna till henne var olyckligt gift: mannen var spelare och tyrannisk; och till svar härpå uttalar sig Topelius äfven för henne i de starkaste ordalag om männens själfviskhet. Och för egen del hatade han af allt hjärta egoismen (2 : 290). I denna uppsats beröres alis icke den sida af egoismen i samhället, hvilken gör sig gällande skilda klasser emellan. Men kort förut hade han skrifvit tre artiklar Om den tjenande klassens ställning, där samma grunduppfattning framträder och tillika åter hans historiska syn på samhällsföreteelserna. Fordom hade ett patriarkaliskt förhållande varit rådande, tjenarne betraktades såsom medlemmar af familjen och hyste äfven själfva intresse för det hem de tillhörde. Men från och med Gustaf III:s tid har en förändring inträdt. Njutningslystnad och yttre förfining spridde sig under denna tid från hofvet och hof-adeln allt längre och längre nedåt, tills de nådde äfven massan af folket. »Som vanligt har Finland senare än andra länder inkommit i detta strömdrag af samtiden, men att äfven vi numera befinne oss indragna däri, är uppenbart.» Och den förändring i sederna som ägt rum