7()- tidningsman. allmänt; »nationen», som det fordom riktigare hette, är hans fädernesland i smått. Och genom utbyte af idéer och uppmuntran af litterära sträfvanden befordrar afdel-ningslifvet äfven en sann bildning. Då han sålunda mot egoismen ser en motvikt i ideella krafter, är det ock naturligt att han anser ungdomsglädjen vara en sådan kraft — hån hade ju redan som student framhållit dess berättigande. I den tidigare citerade artikeln om studentens lefnadskostnader finner han det »obilligt att af en mängd bildade ynglingar fordra, det de böra isolera sig från sin omgifning och icke stundom utbyta studerkammarens damm mot någon konstnjutning eller mot ett förädlande och uppfriskande sällskapslif». Och han medger på förhand, att mången lefvat och lefver för billigare än han beräknar. Men »då böra vi likväl tillägga, att sådana studenter bo två och två i små, illa försedda kamrar aflägset i staden, att de från hemorten medföra alla sina kläder och en stor del af sitt matförråd, att de högst sällan förbruka någon annan öfverflödsartikel än kaffe, att de aldrig besöka en concert eller ett spektakel, att de sällan söka kamraters sällskap, aldrig umgås i någon familj eller med bildade fruntimmer och från universitetet återvända med mera lärdom än sann humanitet, eii-störiga, folkskygga och ensidiga. Att därföre mången duglig men obemedlad yngling, hellre än att förträas i ett såbeskaffadt kammarlif, gripit till den hårda utvägen att göra skuld, är mindre tadelvärdt än . . mången . . troligen vill medgifva. Ty penningar kunna återvinnas — och *hvad hoppas ej ungdomen vinna! — men lifvets varmaste och skönaste år, tillbragta i unkna kamrar fjärran från människors samlefnad och dagens lefvande