kulturbäraren. jo-1 bildning och intressen — dem kan man aldrig tillbaka-vinna.» Därför gälla de beräkningar han gör en student som lefver »på engång sparsamt och i de förbindelser att han vid universitetet kan förvärfva icke blott bokvett, utan ock hvad man barskt nog kallar folkvett, med ett ord så, att han där inhämtar en lefvande bildning». — Men å andra sidan fördöljer han ej, att fikandet efter lefnadsglädje kan ha sina skuggsidor. På värdshusen rumlas icke så groft som fordom på schweizerierna; »här dricks till och med sällan punsch, långt mindre droppsupar, rhumthoddy och öl, som fordom hörde till dagliga dieten. Däremot spisar man läckra saker, dricker porter och fina viner, röker papperscigarrer, depenserar artiga rublar på harpspelerskor och fördrifver sina timmar i den möjligaste bekväma ställning på en kanapé. Behagar någon af sällskapet elda sin patriotism med en butelj champagne, anse sig samtliga öfriga förbundne att följa exemplet, ehuru hvarje flaska kostar så mycket som en daglönare förtjenar i veckan till uppehälle för en hel familj. Hemma åter i elegante studenters vackert möblerade rum serveras hvarje kväll ett thébord, stearinljus brinna i stakar na och efter preferansen följer ej sällan en souper med flera rätter och vin, medan den gentile värdens gamle far uppe i den ociviliserade landsorten säkert icke består sig så präktigt, åtminstone i hvardagslag. Låt då den student, som i unga år vant sig vid ett så komfortabelt lefnadssätt, tillträda en tjenst med 500, med 1000, låt vara med 1500 rubel banko i inkomster, om ens det — kanske tillträda den med skuld — låt honom underhålla en familj, och fråga honom sedan icke om hans oberoende som tjensteman, hans