ku lturbärären. qm förbättra naturens karghet därutinnan. Man höre blott en del af de väckta presterne i Österbotten och annorstädes!» Härmed sammanhänger att han 1847 i bref till Leopold påminner om »den nästan totala bristen på alla slags deklamatoriska öfningar här i landet. Man behöfver icke ämna sig till en Cicero, för det man tar någon notis om den värdighet och det behag, som ligga i ett godt sätt att uttrycka sig, till och med i det dagliga umgängesspråket. Hr G. F. Andersson i Stockholm annonserar just en Handbok i deklamationen eller det muntliga föredraget, hvilken ni med godt samvete kan puffa litet för i Bessarabien. Jag förmodar att den kommer väl till pass där som här.» Men det akademiska ai betet bör öfven komma den allmänna bildningen till godo. Därför gläder han sig öfver vetenskapens populariserande genom^föreläsningar för allmänheten. Sådana höll, bland andra, Arppe 1852 i kemi för så talrika åhörare lokalen kunde rymma. Härom säger Topelius: »Det är ett godt tecken när lärdomen nedstiger från sin sublima höjd, för att dela sina skatter äfven åt den oinvigde, och ett ännu bättre tecken är att maningen villigt följes af desse.» Med hänsyftning på en charlatan, som visat »föregifna magnetiska underverk», säges sedan att naturvetenskaperna äro »vår tids enda och verkliga trollkonster. Ty hvarje, äfven det enklaste fenomen i naturen har något mystiskt underbart, när man tänker uppå det outsägliga, okroppsliga, för ali forskning oåtkomliga, som ligger i den innersta grunden af allt och som man, i brist af bättre definitioner brukat benämna med det mångtydiga uttrycket kraft, Det är ädelt af vetenskapen att vid denna tingen.