7()- tidningsman. yttersta gräns erkänna det gebit där vetandet upphör och tron vidtager. Så tillbeder den äfven i sin högsta fullkomlighet, i stället att tillbedja sig själf, ett än högre och fullkomligare, och snillets intelligenta lek med naturkrafterna blir en vinning ej blott för tanken, men äfven för hjärtat.» Anmärkningsvärdt är ock hvad han 1850 säger om v Z. Caj änders föreläsningar i landthushållning. »Det kunde förutses att det talrikare auditorium nyfikenheten i början lockade till föredragen snart skulle glesna, ty deras antal är icke stort, som möda sig med theorier utan utrymme att tillämpa dem. Studerande ungdomen åter synes icke vara böjd att från sina fyra fakulteter divergera till en femte. . Lägger man härtill hr Caj änders mindre ledighet i svenska språket och ett sätt att kalkylera, i hvilket affärsmän icke alltid kunna instämma, så finner ni uti allt detta förklaringen hvarföre dessa föredrag, oaktadt ämnets stora intresse och den föredragandes obestridliga insikter, icke förmått tillvinna sig en talrikare publik. Man gjorde likväl orätt uti att för denna början misströsta om en framtid för hvad jag tagit mig friheten kalla universitetets omätligt viktiga femte fakultet, af hvilken landthushållningen utgör en hufvuddel: nationalekonomin. Den dag skall komma, när andra med mera framgång och större kretsar skola uppträda med samma ämne ; men hr Caj änders förtjenst att först hafva brutit isen, först hafva haft mod att introducera den blyga, hos oss ännu i becksöm och vadmal gående landthushållningen inför en parfymerad och glacéhandskad hufvudstadspublik, denna förtjenst är emellertid stor nog att försäkra herr C. om en varaktig plats i det finska jordbrukets annaler.»