ku i, tur bäraren. afspegla sig, ej blott i formgifningen f utan ock i uppfattningssättet. Anknytande till hvad han i utvecklingsåren lefvat sig till, ger han sig själf: olika intressen genomströmma hvarandra, likasom i hans egen personlighet, och öfverallt är det hjärtat som stvr hans penna. De osjälfviska, människovänliga känslor som lefde hos honom, dem vill han väcka äfven hos andra, och för skaldens blick står städse människobarnens stor# inbördes solidariska förbund, hvars uppgift är att gå oupphörligt framåt i ljusets faders tjenst under gemensamt sträfvande för gemensam förädling och gemensam lycka. i Och detta utvecklingsarbete sker bäst i glädje: man är god när man är glad. Häri, likasom i hvad han säger om studentlif vet, möter man återklangen af den harmoniska franzénska humanitetsuppfattningen, i hvilken han under sin studenttid lefvat sig in. Men detta hans skaldesinne, likasom mångsidigheten i hans intressen, gör att han, såsom redan i inledningen är antydt (i : 53), i sin publicistik tager arf efter den porthan-franzénska tiden. Han »låter grunalighet med fägring pryda sig» och han fullföljer ett mångsidigt fosterländskt kulturprogram, kännande, också han, att naturens rika hand ej velat oss förglömma, men utaf flit och vett hon bistånd hafva vill. Och äfven för honom framstår såsom det mål, hvartill man bör sträfva, att »tusen händer» må kedja sig til] strid »mot tröghet, egenvinst, fåkunnighet och flärd».