42, Världsanden. Det fäderneärfda kulturprogram, hvilket Topelius sålunda upptog och fullföljde, innebar ock att Finland hade en uppgift att fylla såsom en del af mänskligheten. Känslan häraf hade hos honom stafkt framträdt redan under och i följd af jubelfesten (2 : 204, 368), och den tar sig äfven i tidningen många uttryck. Så gör han ofta nog jämförelser mellan Finland och andra land. Och därvid beherskas han aldrig af någon doktrinärt blind beundran eller ringaktning. Han kan sålunda å ena sidan ofta från utlandet hämta uppslag till förbättringar och med kraft framhålla huru efterblifna och tröga finnarne äro, huru mycket köpes från utlandet, hvilket kunde produceras hemma — exempelvis leksaker — eller huru åtskilligt kunde exporteras, t. ex. is. Men å andra sidan fröjdar han sig öfver att det inhemska gör framsteg — icke minst när autodidakter bland Österbottens allmoge tillverka kronometrar eller ljuskronor för kyrkor — och af kolleger i pressen beskylles han för att puffa för hvad i hemlandet produceras. Så kommer han äfven att beröra hvad man i våra dagar kallar »den sociala frågan», oaktadt denna knappast kan sägas ha existerat i 1840-talets Finland. Men skaldesinnet kan hämta lärdom och draga vidtgående