v ä r 1,1) s a n d en slutsatser af en enda iakttagelse; det synes af hvad i dagboken säges då han 1840 besöker bomullsspinneriet i Tammerfors. »Man visste liksom ej rätt antingen machinerna, som arbetade så flinkt och så skickligt, voro förnuftiga varelser — eller om ej de mänskliga varelser som vandrade där af och an, hvar och en på sin afmätta plats med sitt bestämda, enformiga arbete, voro medvetslösa, själfva med vattenverk gående machiner. — Människan en machin — gode Gud! denna tanke blandar dock en hemsk och nedtryckande känsla i det lifliga intresse, som väckes af dessa snillets beundransvärda konstverk och den brittiska industriens framsteg äfven här uppe i vår aflägsna nord.» Och denna tanke återkommer, nästan ordagrant lika uttalad, i en artikel från 1843, Tiden och dess tecken. Men han var tillika van att intresseradt blicka omkring sig utanför Inniand, och så kunde han med skaldesinnets siarblick skönja vid framtidens synrand kommande faror. En sådan var hvad han i sin artikel om industrin benämner »faktiska monopoler», i våra dagar kallade truster. Som exempel härpå anföres sammanslutningen af sexton stenkolsgrufbolag vid S:t Etienne i Frankrike, hvaraf följde att priserna på varan höjdes, men arbetslönerna nedsattes. Och »det är denna art af monopoler som, understödd af tidens mäktiga associationsanda, gör den rike för hvar dag rikare, den fattige för hvar dag fattigare. Ingenstädes framträder denna erfarenhet klarare än i associationernas hembygd England. Det rikaste land på jorden täres på ett förfärligt sätt af samtidens