7()- tidningsman. och när du för sanning och frihet blef mogen, jag skänkte dig båda. Men illa min kärlek du lönat, där högt af din ära du yfves, som vore ej gif våren ofvan. Ve, blinda, din stolthet! — Vulkaner, af leende grönskan fördolda, arbeta i djupet och tära den grund, där du byggt dina korthus. Märk, råttorna gnaga på thronen, och staterna darra för spöken. Knappt tygla de bristande dammar den våldsamma vårflod af folken, hvars vinter, den långa, nu töar. Kring smyga de hungrande tigrar, omättliga njutningsbegäret, den anden förpestande otron och gudaförhånande trotset. De vise med lagar sig möda, de mäktige trotsa på vapen; med smicker och list de förgäfves de väldiga strömmarna dämma; de honom förgätit, den ende som rädda förmår och med ordets allsmäktiga vapen besvärja till tystnad den stigande stoimen. Ifall ej Europa ödmjukar sig, skall en tid komma, då allt krossas i spillror och en främling skall högt ifrån Alpernas spetsar se endast ruiner och öknar. Det är dock ej ensamt hans känsla som dikterar dessa uttalanden. Äfven hans historiska studier leda